Idag blev jag och Eydis hämtade från hagen på kvällskvisten. Gletta var ju kvar i en hage bredvid stallet. Annarrs skulle tydligen hon ha följt med hon också. Vi blev avborstade och påklädda sadel och träns och sedan leddes vi ut i paddocken. Där satt min ryttare upp på mig, och det var samma ryttare som ridit mig de senaste veckorna nu faktiskt. Annars brukar det vara Liz och Cimcims mamma som rider mig, men inte heller idag satt hon upp på mig, utan hon stod bredvid med den där sk kameran och skulle troligen fota oss idag då. Jag såg inte till någon instruktör ännu så jag och min ryttare bara stannade kvar på platsen där hon satt upp på mig medan vi väntade på instruktören tydligen, i alla fall enligt Gletta, som ju tycks hålla reda på det mesta.

Medan vi tre hästar stod där och väntade så passade Gletta på att fråga hur det gick med nykomlingen, om hon hade rättat in sig i flocken eller om vi varit tvungna att tvinga henne. Jag svarade att det nog hade blivit bra och undrade när och om Gletta skulle komma tillbaka till hagen snart. Hon svarade att hon inte visste det, ännu.

Eydis sa att nykomlingen mest varit med henne under dagen. Hon var bara en unghäst ännu och var inte alls beredd på det möte hon skulle få i vår flock när hon kom, hon hade inte ens förstått att hon skulle få "nya" flockkamrater när hon i förrgår följde med den övriga lösdriftsflocken in. 

Så kom instruktören och vårt samtal fick avbrytas. Nu började lektionen så. Vi började i skritt förstås. Sedan fick vi lägga en hel del volter och volter tillbaka innan vi bytte varv och gjorde samma sak i det varvet. Jag trivdes och gick på ordentligt i såväl skritten som lite senare under lektionen i traven. Min ryttare var rätt så avspänd men ibland spände hon sig och oftast var det när instruktören tittade på henne och sa ngt till henne. Sedan slappnade hon av igen. Hon gjorde lite skänkelvikningar och stora och små volter när jag kom nära den som var framför mig. Det var bara jag, Gletta och Eydis på lektionen idag. Vi travade en hel del och min ryttare ville att jag skulle öka tempot lite utmed långsidorna och sänka det vid ingången och under kortsidorna. Så jobbade vi vidare och lade in skrittpauser här och där. Sen kom vi då till tölten förstod jag. För min ryttare använde det där speciella smackningen och verkligen tryckte på mig med sätet för att hjälpa mig in i och få mig att bibehålla tölten.

Och eftersom jag inte alltid är så stark i min vänstra sida så behövde jag nog lite hjälp från henne för att få rätt takt för tölt.

Min ryttare sa att vi totalt under hela lektionen klarade 2 - 3 långsidor uppdelat på mindre bitar under lektionens gång. Jag var glad att det inte blev alltför långa pass av tölt, för det är lite jobbigt att inte få trava när man blir tröttare, och jag trivs ju bra i traven. Mot slutet av lektionen var jag rejält trött och min ryttare märkte det och lät mig pusta så ofta hon kunde. Strax innan lektionen var slut så skrittade vi bara medan de övriga fortsatte att träna tölt lite mer. Det var jag glad för. Vissa gånger försökte jag självmant stanna i mitten av medellinjen (som det tydligen kallas) för att förhoppningsvis få avsluta arbetet, men se det gick inte för sig för då sa min ryttare till mig att skritta på ett tag till. När lektionen avslutades så var jag svettig.

När min ryttare sedan satte av mig så märkte jag att det var hon med. Vi hade jobbat hårt hon och jag idag. Men jag hade till största delen trivts med det och det kändes bra när jag blev avborstad och svampad, smord och fick mitt täcke på mig. Jag stoppade självmant i huvudet i luvan (mössan) och hjälpte till att trä resten av täcket på mig.

Min ryttare bara skrattade åt mig och sa att jag var så mysig. Och eftersom hon lät glad så antar jag att det betydde att det var något vänligt. Sedan fick jag gå in i min box och äta mat. Det smakade bra. Lite vatten slank det ner också, för jag var lite törstig nu.

Till kvällen släpptes vi ut i hagen igen och gräset var riktigt gott och jag var fortfarande hungrig.

Idag kom två stycken tvåbeningar tillbaka med Katla och den nykomling som igår släpptes in för en kort stund i vår hage. Gletta var kvar i stallet tydligen.

Först fram var som vanligt Seidur och idag hälsade de med lite i-anden bara. Sedan kom jag och med öronen först bakåtstrukna men senare åkte de fram av nyfikenhet så hälsade jag med. Nykomlingen tog därefter sikte på Eydis som hon ställde sig hos och pratade även med med Katla som också var där och blivit lite förvirrad av all tumult som blev under gårdagen. De stod nu alla tre i en grupp och så jag då förstås. Sedan stod resten av flocken i en annan grupp. När alla hälsat så gick nykomlingen omkring och hälsade på alla och presenterade sig som Glossa.

Hon berättade att hon snart skulle fylla 4 år och hade under gårdagen fått följa med lösdriftsflocken in i stallet.

Men när de sedan släpptes ut igen, fick hon stanna kvar inne i stallet tillsammans med några 1 och 2 åringar. Hon blev väldigt skraj och osäker när hon istället släpptes in i vår flock igår. Hon var lite rädd för men även sur på Gletta, för nykomlingen sade sig bara velat hälsa på henne, men tydligen hade Gletta igår varit av annan åsikt. Men nu kändes det lite bättre sa hon eftersom hon i lugn och ro under natten fått bekanta sig med Katla och nu i lugn och ro med oss. Hon sade att hon hoppades att hon skulle få bli en av flocken. Vi presenterade oss och sedan gick vi tillsammans och betade av det goda gräset.

På kvällen togs jag och Snót in från hagen, så vi skulle nog arbetas igen. Lite äventyr kanske. Jag reds av samma ryttare som igår kväll. Hon ställer lite krav på mig, som jag inte alltid gillar. Men en försöker ju och hon är ju rätt snabb att lätta i handen (om jag nu kan uttrycka mig så). Det blev en tur ut i skogen tillsammans med Snót med Liz på ryggen. Vi kom väl iväg runt 18.30 (sa Liz). Vi tog grusvägen bort mot en av bomvägarna och det började snart skymma på. Plötsligt såg jag 3 rådjur hoppa över vägen och hajade till lite men inte mer än att jag stelnade till eftersom jag blivt lite överraskad. Sedan fortsatte vi med Snót bakom oss. Vi svängde av in på bomvägen och sedan styrde min ryttare mig rakt ut i skogen, utan någon som helst stig att följa eller något liknade. Bara rakt ut i skogen mot ett fält som syntes vid skogskanten. Det började bli fuktigt ute och dimman kom. Min ryttare ställde sig vid fältet och pratade en stund med liz, medan Liz tog upp ngt från fickan. Plötsligt bara blixtrade det till och jag förstod att det var fotodags - igen. Det blixtrade några fler gånger innan jag och min ryttare bytte plats med Liz på Snót. Sedan började min ryttare fota dem. Men utan blixt för det mesta för jag hörde bara ett litet "klickande ljud" men såg ingen blixt. När det fotats klart så följde vi en stig vi följt förra veckan också in i skogen. Återigen hörde jag då och då min ryttare ropa "kantareller" som tydligen fanns på flera platser utmed stigen vi reds på, till Liz. Sedan kom vim ut på en skogsväge och Liz började låta lite osäker men min ryttare sa bara vi hittar alltifd någon väg. Jag undrade om de var osäkra på vägen för vi kom från ett helt annat håll än vi brukar. Men i så fall får de väl lita på mig och Snót för vi hittade hem. Snót och jag tittade på varandra och hummade. Min ryttare styrde mig ut på grusvägen och följde den tills den tog slut. Sedan valde hon en stig till höger och jag visste ju vart vi var på väg, men Liz på Snót lät lite osäker. Min ryttare sa däremot : Nej vi vänder inte nu, kom nu vi är på rätt väg. Efter en stunds promenad så kände tydligen även Liz igen sig.

Hon lät lättad när hon sa "Ja det var ju inte så svårt att hitta".

Vi kom till en ny grusväg och här skulle vi första trava, sedan satte min ryttare mig i galopp och vi galopperade en lång lång sträckla, med Liz och Snót en bra bit efter oss. Fort gick det också, och lite busade jag för det här var ju kul. Vi saktade av till skritt och pustade en stund. När vi kom tillbaka på den "stora" grusvägen där vi börjat vår ridtur så började min ryttare kräva att jagb skulle jobba lite, och jag som trodde jag skulle slippa arbeta idag med. Men tji, det blev mycket träning för mig på att tölta och så fort jag istället valde traven så saktades jag ner till tölt och först när jag tog töltsteg så fick jag en eftergift av min ryttare. Efter en stunds arbete fick jag sakta av till skritt och slappna av lite och hämta andan. Men så plötsligt stelnade jag till och började blänga på en konstig sak vid sidan av vägen. Min ryttare sa att det var en liggande soptunna, men jag vet ju inte vad det är så för mig var det ett läskigt monster som jag inte kände igen. Den såg inte ut som den brukar i alla fall, så då måste det vara ngt mysko med den. Bäst att vara försiktig. Inte var min ryttare till någon större hjälp hon heller för hon sa hela tiden i en väldigt hetsande och peppande ton

"Ja akta dig nu, den kommer snart och biter dig i hasorna. Bäst du töltar på riktigt fort så du kommer fort undan den".

Jag ökade farten från skritt och slog över till tölt och ännu mer peppande/upphetsande ord hördes från min ryttare. Så jag töltade riktigt fort, eller så fort jag kunde, förbi den där sk "soptunnan". För det verkade som om min ryttare ville att jag skulle göra det idag. Bakom oss hörde jag Liz skratta, inte vet jag åt vad, men skratta det gjorde hon. Snót hon töltade ju redan i rätt hög fart där bakom oss. Sen bad min ryttare mig sakta ner till skritt och glad blev jag, för det där var ju jobbigt. Men strax därpå så såg jag en annan läbbig sak som min ryttare påstod att det var en postlåda som stod snett, men inte vet jag. Jag spände mig och genast kom det samma peppning från min ryttare "Ja skynda dig förbi nu då. Man vet aldrig när "postlådan" kommer ikapp dig. Den kanske rentav anfaller dig !" så jag ökade farten till tölt och töltade förbi den där "postlådan" så snabbt jag bara kunde.

Min ryttare bara peppade mig ännu mer och jag töltade på, och rätt fort gick det. När vi med marginal hade passerat "postlådan" så bad hon mig sakta av till skritt och klappade om mig och berömde mig. Ville hon att jag skulle tölta ? Nu skrittade vi en lång stund , ja inte Snót för hon var så långt efter oss så hon kom i tölt bakom oss. Sedan, först när hon var jämte oss, saktade hon ner till skritt och vi pustade tillsammans. Vi började närma oss stallet insåg jag och ville trava, men det fick jag inte - inte just då. Men efter en stund så bad min ryttare mig att trava så då gjorde jag det, först trodde jag hon ville tölta men då drev hon bara på mig ännu mer och in i trav, så då förstod jag att det var trav hon ville ha, för hon berömde mig. Trav ja det kan jag. Min ryttare tog ner mig i lugn trav och satt ner. Efter en stund manade hon mig med sätet att öka farten och länga mig lite, och det kunde jag, men precis när jag fått upp farten tog hon ner mig i lugn trav igen. Bara för att efter en stund åter be mig länga på mig, och precis som  nyligen och så fick jag sakta ner till en lugnare trav så snart jag fått upp farten en stund, sedan ville hon att jag skulle länga mig igen, och det gjorde jag ju ordentligt och fick massor av beröm innan vi saktade ner till skritt och skrittade hela vägen till stallet och en liten bit förbi stallet. Även om jag inte ville gå förbi stallet så fick jag inget annat val, för min ryttare sa till mig att gå på bara och jag vet ju av erfarenhet att det då är bäst att lyssna, annars får jag jobba ännu mer. Men vi gick bara några meter förbi stallet sedan vände vi tillbaka och fick komma in  stallet. Jag var rätt trött och tyckte det var skönt att få komma in och äta lite, smörjas och få mitt eksemtäcke på mig. Sedan släpptes jag och Snót ut i vår hage igen. Då passade jag på att rulla mig.

Idag öppnades grinden och det släpptes in en ny fux i vår hage.  Henne hade vi aldrig träffat förut. Först fram att hälsa var Seidur, men honom snäste nykomlingen av. Sedan kom Snót och Eydis fram lite försiktigt då började nykomlingen springa utmed staketet och bara titta mot de andra hästarna i hagen mitt emot, ja de som kom springandes förbi här igår. När nykomlingen kom nära Gletta blev Gletta jättesur på "inkräktaren". Hon började jaga henne och när de stannade så sparkade Gletta mot henne.

Jag strök öronen bakåt när hon kom för nära, men annars var jag lite nyfiken också. Men de törs sjutton komma i närheten då Gletta och hon bråkar. Vi samlades runtomkring dem för att se vad som blev av och rätt som det var jagade Gletta henne mot grinden och tydligen såg nykomlingen ingen annan utväg än att springa igenom staketet. Det gick sönder vid grinden, men eftersom där var två stycken tvåbeningar så höll den ena i staketat medan den andra följde efter nykomlingen som dragit mot hagen med de andra hästarna. Undrar om hon känner dem ?

Den ena av tvåbeningarna, den som ridit mig här i förra veckan stod kvar och passade staketet tills det kom hjälp som lagade det. Så vi kom inte ut, och inte ville vi det heller. Vi återgick till att beta i lugn och ro. Sen ser vi inget mer av nykomlingen den dagen.

Däremot kommer Glettas ryttare Liz, och hämtar in Gletta. Efter ett tag kommer den ryttaren som red mig och hämtar Katla och vi undrar vad som ska hända då. Men vi fick inget svar - inte just då.

Idag fick jag komma in i stallet runt 18 tiden. Tillsammans med mig togs även Snót, Gletta och Katla in. Vi skulle visst "motioneras" ! Men idag kanske vi ska ta och motionera våra ryttare istället, så de får jobba lite ? Hmmm en frestande idé faktiskt. Men det gavs inte tid till funderingar så vi följde snällt med in.

Först ut blev Gletta och Katla. De sadlades på av Liz och den ryttare som red mig i förra veckan. Sedan gav de sig iväg. De blev borta en stund men när de var tillbaka blev det vår tur att sadlas på och motioneras.

Idag reds vi in i och genom byn för att sedan komma ut på ett grönt fält med en bra väg på. Där fick vi galoppera. Och galoppera det gjorde jag med besked. Jag testade hur pass väl förberedd min ryttare var genom att så snart hon gav galoppskänkeln så drog jag iväg. Men hon var med för omedelbart fick jag ett obehagligt stopp i munnen och var tvungen att sakta ner eftersom min ryttare lade mig på en pytteliten volt där på traktorvägen. Inte bara i ett varv utan i flera stycken så jag hade inget annat val än att lyssna, sakta ner, sura och lyda.

Snót och Liz var en bra bit bort på traktorvägen och hade nu saktat ner till skritt. Liz frågade tydligen min ryttare ngt och hon svarade att "Hon får lära sig att lyssna, även idag". Efter den uppläxningen höll jag mig i skinnet och bara lyssnade och lydde. Vi fortsatte förbi en stor hage där det brukar gå kor, och de var där idag det hörde jag, om än inte precis bredvid den stig vi red på. Men de var där, och de luktar inte gott och de låter inte roliga. Så jag blev nog lite ovillig att gå, men blev tillsagd att lyssna bara och när jag gjorde det fick jag beröm och långa tyglar.

Vi fortsatte utmed en asfalterad väg en liten bit innan vi tog in på en grusväg som jag av erfarenhet vet går runt kohagen. Alltså misstänkte jag att jag skulle komma närmare dem längre fram, vilket jag helst ville slippa. Så hörde jag dem. De "råmade inte" med de gick alldeles bakom en kulle en bit längre bort utmed vägen jag hörde deras steg och betande. Jag började tänka att jag ville därifrån, men min ryttare bad mig gå framåt och sedan började hon göra sk skänkelvikningar och öppnor med mig. Skänkelvikningar i zick zack över vägen och öppnor utmed ena vägkanten. Jag fick en del att tänka på så jag glömde bort kossorna för stunden. Jag tyckte det var lite roligt att göra först en skänkelvikning åt ena hållet och sedan efter ett par skrittsteg framåt gjorde vi en skänkelvikning åt det andra hållet. Plötsligt hade vi passerat kohagen och jag hörde hundar skälla en bit längre fram. Då tog min ryttare ut mig på ett fält bredvid vägen, det hörde tydligen till stallet vi stod på, och sa något till Liz som plockade upp den kameran hon hade med sig i fickan. Det började blixtra när hon fotade oss i den dimman som just lagt sig på fältet. Sedan fortsatte vi hemåt och när vi nästan var hemma bad min ryttare mig att tölta några steg och sedan skrittade vi en stund, innan jag ombads tölta igen. Det var lite jobbigt, men det gick. Väl hemma fick jag bli avborstad, smord och få mitt täcke på mig innan jag serverades mat i min box. Sedan fick jag komma ut i hagen tillsammans med Katla, Gletta och Snót. Det kändes skönt. Gräset var gott och jag var lite sugen på gräset nu.

Nu kommer flocken dundrande tillbaka igen. Det hörs på långt håll. Vi börjar röra oss mot ljudet vi med ! Det här blev en händelserik dag hittills. Även den här gången kommer det första stoet i grimman ledd av en tvåbening i trav. Efter henne kommer flera hästar, men jag tycker det verkar som om flocken minskat. Har de glömt några någonstans på vägen ???? Troligen inte, bara jag som misstar mig troligen. Lite sprang även vi nu, men inte lika mycket. Vi var ju lite mätta och orkade inte så bra att springa ännu mer idag.

Idag när vi knappt rest oss upp efter vår nattvila så kom några av "våra" tvåbeningar förbi påväg från stallet. En stund därefter så hörde vi en massa hovslag från massor av hästar. Upp åkte öronen och vi började springa vi med ! Plötsligt kommer det en massa hästar ut från skogen bara sådär, och efter dem kommer tvåbeningarna springande. Det var både äldre och yngre hästar. De gnäggade lite åt oss och vi svarade naturligtvis. Det främsta stoet, som leddes i trav i grimma, svarade att det nog var dags för kontroll nu igen efter sommarens vila, när vi frågade vad som var på gång. Hon sa att hon trodde de var på väg till stallet nu. Så rusade flocken förbi och två tvåbeningar kom efter dem i full fart och de såg tydligen till att flocken följdes åt i en snabb takt efter stoet som leddes i grimman. Vi blev lite uppspelta av den här flockens fart och började springa lite vi med. Men snart stannade vi av och återgick till att beta och snacka sinsemellan.

Idag hörde jag att Cimcims mamma och hon som red mig i förrgår, prata om att ha en skojtävling i stallet igen. Det är nu 4 månader sedan den förra gick av stapeln. Undrar när den blir av ?

Får se vilka som vill vara med då ! Kanske vi blir ännu fler ?