Idag kom Liz och Cimcim och hämtade mig tillsammans med Seidur och Eydis. De pratade om att vi skulle vara med på lektion. Det har jag hört förut, och jag vet att det betyder "JOBB" ! Så jag gick så sakta jag kunde efter dem. Väl inne i stallet så åkte mitt täcke av.

Jag såg mig om efter Cimcims mamma, för det brukar vara hon som rider mig på Lektionerna. Men hon var inte där just nu. Däremot kom min ryttare från förra veckan och började borsta på mig. Det var skönt för det kliade i pälsen min. Sedan sadlade hon och tränsade mig. Fortfarande inte en skymt av Cimcims mamma. Jag leddes ut av min ryttare från förra veckan och hon hade hjälmen på sig. Betydde det att hon skulle rida mig ? Men varför då ? Väl därute fick jag syn på Cimcims mamma och hon satt i utemöblerna och skulle vara åskådare idag tydligen. Ja så kan det ju också vara ibland.

OK tänkte jag, då testar vi det här. Innan jag hann tänka så mycket så satt min ryttare på mig och förberedde sig. Instruktören kom ut i paddocken och började tala om vad vi skulle göra.

Det blev först skritt. Jag hade bråttom framåt så jag "traskade på", men se jag fick inte gå som jag ville, det sa min ryttare till mig om. Hon använde mycket innerskänkel i "kurvorna" och inte särskilt mycket tygel. Däremot rättade hon till sig i sadeln emellanåt kände jag. Det var inte så svårt att ha henne på ryggen, hon satt relativt rakt och svängde med kroppen i kurvorna. Så det gick bra. Sedan var det trav. Då red min ryttare till en början lätt, men när instruktören sa till henne att sitta ner så löd hon snällt och satte sig ner i sadeln. Vi travade flera varv och efteråt blev det skritt igen och byte av varv. Min ryttare använde fortfarande inte tyglarna så särskilt mycket för hon vände visst hellre med inner- och ytterskänkel samt vikthjälperna. Ibland tyckte hon dock att tyglarna blev för långa och samlade upp dem. Men hon ville hålla i dem det kände jag och då fick jag lite stöd jag med, men då och då tryckte hon på med skänklarna och då ökade jag ju farten och det ville hon tydligen. Sedan skrittade vi en stund igen, gjorde några volter och fortsatte skritta. Vi bytte varv igen med en volt tillbaka och fortsatte trava i det nya varvet. Det gick ju rätt bra. Men vi fick trava längre den här gången och då blir man ju trött.

Men så sa instruktören att vi kunde pusta ut en stund. Han höll på och förklara ngt för de andra för han pratade länge och rätt högt. Sedan vände han sig till mig och min ryttare och sa att vi skulle börja trava igen, så blev det. Han påminde min ryttare att rida framåt mer och när hon gjorde det så kändes det bättre för mig och jag sökte hennes stöd och fick det. Då orkade jag bära mig lite bättre och fick med mig bakbenen också ordentligt. Vi fick faktiskt beröm då. Min ryttare började nu känna sig rätt hemme på min rygg misstänkte jag för hon red mig mer avspänt och mer med sätet och försökte visst undvika att använda handen för mycket. Jag trivdes med det. Flera gånger fick vi vända över ridbanan för vi hamnade bakom en lite sölig sak och jag ville ju ha lite fart framåt, och min ryttare med tydligen. Efter en jobbig runda i trav så fick jag skritta lite. Sedan skulle jag visst tölta, men det var lite svårt idag eftersom jag inte var riktigt beredd och inte min ryttare heller. När vi väl kom igång, ja då gick det rikigt bra även kortare sträckor med tölt. Vi fick beröm av instruktören för att vi visade att vi tränat jag och min ryttare. Det gjorde nog att min ryttare växte lite mer och slappnade av på min rygg. Då gick det ju ännu bättre att jobba. Alltför snart fick vi sakta av. Jag och min ryttare skrittade vi med, men ibland då avståndet var rätt så tog vi ändå några töltsteg för instruktören såg oss inte, i så fall hade han nog sagt till oss att SKRITTA ! Sedan var det mer trav en stund och jag kände att jag började bli lite trött, så det var skönt när vi fick vända in och ställa upp oss efter avslutad lektion. Jag var svettig, och min ryttare verkade vara det hon med.

Väl inne i stallet så fick vi äta lite och sedan gå ut.

Det var skönt. Tack för idag !

Ja det skulle man lugnt kunna säga om den här dagens väder. Solen skiner och det fläktar lite stilla. Det är en sådan där härlig och vacker höstdag som man bara måste njuta av.

Idag begav vi oss ut iskogen igen. Den här gången var vi 4 stycken. Det var jag och min ryttare (samma som igår) samt Liz på Snót, Cimcim på Gletta och Nattis på varmblodet Jerry.
Jag var laddad och började redan utanför paddocken att tölta. Min ryttare lät mig hållas en stund, sedan tog hon ner mig i skritt och vi promenerade lugnt iväg mot skogen. Vi tog samma runda som gårdagen och varierade den lite med att ta en annorlunda väg den mellersta biten. Liksom igår så fick jag göra lite skänkelvikningar, öppnor och tempoväxlingar på grusvägen som vi började rida på. I skogen blev det bara skritt och det var skönt.

Även idag såg min ryttare kantareller och sa till Cimcim, som hoppade av Gletta och plockade några av dem för att ha till maten senare samma dag sa hon, och för att visa mamma sin. Ja de där kantarellerna måste vara ngt alldeles särskilt.

Hur som helst. Efter att ha promenerat i skogen, kom vi ut på en mysig skogsväg. Där utmanade Cimcim oss på vem som kunde trava i lugnaste tempot och vi antog utmaningen, eller våra ryttare ska man kanske säga.

Den som hade svårast att trava sakta var Nattis på Jerry, Liz med Snót kom näst sist, sen kom jag på en hedrande andra plats, och vann ja det gjorde ju Cimcim på Gletta förstås.

Därefter blev det lite galopp och lite trav, innan vi islänningar fick träna tölten och Jerry travade efter reletivt sakta. Min ryttare gjorde de där speciella smackningarna och jag visste ju nu att det betydde att jag skulle försöka tölta jag med. Och se det gick jättbra, för det var ett bra underlag tyckte jag och dessutom var det roligt. Jag försökte emellanåt att smita undan genom att flytta mig sidvärtes, men min ryttare parerade mig och jag hade inget annat val än att anstränga mig att gå rakt fram.

När vi sedan saktade av hade jag ingen lust med det, jag ville fortsätta ett tag tll. För nu hade jag ju kommit igång. Men se det fick jag inte, för nu var det skrittpaus.

Nu kom vi in i skogen igen och där var det en mysig stig som gick mellan tallar och granar på mossklädd mark. Mjukt och mysigt för hovarna. Men plötsligt så tvärstannade jag, jag var nämligen först, för jag fick syn på en underlig sak en bit längre fram.

Min ryttare bara fortsatte driva mig framåt och då Gletta gick upp jämte mig så tog vi och kontrollerade den där underliga saken tillsammans. Min ryttare bara skrattade åt mig. Hon sa det bara var en rotvälta som såg underlig ut, men jag visste ju inte vad en rotvälta var så jag kollade in den medan jag gick förbi den. Min ryttare lät mig göra så och det var ju juste.

Sen fortsatte vi och efter ett bra tag kom vi ut på grusvägen igen, och då var det tölt och galopp som gällde. Vi började i tölt och jag töltade på men flyttade mig samtidigt åt sidorna för att testa om jag kunde få trava istället. Men se det fungerade inte så bra. Min ryttare var på sin vakt och fortsatte rida mig rakt fram med såväl vikt som tygel och skänkelhjälper. Så det var bara att gå på rakt fram det. När jag gjorde det så fick jag mycket beröm och efter en stund så började vi skritta och sedan blev det trav, och en kort galopp. När vi började närma oss stallet så saktade vi av och jag kände att jag var rätt så trött i såväl huvud som kropp, så det var jätteskönt att bara få skritta hem i lugnt tempo på lång tygel. Sista biten blev dte lite töltsteg igen på mitt eget initiativ.

Väl hemma i stallet så fick jag svampas av och borstas och i boxen väntade min mat. Det var gott det.

Sen fick jag komma ut i hagen igen. Det första jag gjorde då var att rulla mig, riktigt riktigt ordentligt. Gissa om det kändes skönt. Sedan sprang jag ikapp mina kompisar och smakade av gräset.

Idag flätade min ryttare min svans och Cimcim min man. Det blev fint och jag lät dem sitta i över natten, samtidigt blev jag visst ngt sorts fotoobjekt också, eller rättare sagt min svans blev det !

Nåväl när sån't pyssel var avklarat så var det tydligen dags för en ridtur igen. Denna gång gjorde vi sällskap med Liz på Snót och Cimcim på Gletta. Det blev en längre runda idag med mycket skog att lyfta på fötterna i.

Min ryttare, som var samma som senaste dagarna ridit mig, ville att jag skulle jobba lite mer idag, så jag fick arbeta en hel del med skänkelvikningar, öppnor och slutor, innan hon bad mig tölta. Nu började jag få kläm på hur man gör så jag började redan på vägen från stallet försöka tölta. Jag fick tölta några steg men sedan så började hon jobba mig sidvärtes först. Efter ett tag så kändes det skönt i sidorna då jag var lite stel i dem sedan senast. Nu mjukades de upp lite och det gick så mycket lättare att röra på sig. Jag fick tölta en hel del i den mån jag fixade det. Men det finns ju mycket kvar ännu att finslipa, så jag gör så gott jag kan just nu.

Men vi red ut i ca 1,5 timme i ett lugnt tempo men med en del arbete också inlagt under den tiden. Vid några platser hörde jag min ryttare säga "kantareller", jag vet ju inte vad det är för ngt, men det var visst ngt alldeles speciellt eftersom Cimcim frågade vart då ? vart då ? efter varje gång !

På ett par ställen var det lite lerigt och jag vill ju helst inte smutsa ner mina fötter så jag försökte undvika att gå där det var som lerigast. Min ryttare hjälpte till, hon verkade inte heller vilja att jag lerade ner fötterna alldeles för mycket.

Idag kom den ryttaren som red mig igår och tog in mig från hagen tillsammans med de andra som skulle göra oss sällskap.

Även idag fick Gletta och Seidur följa med in, för att ridas förstod vi sedan. Men även Snót kom med in och Katla också.

Jag borstades och snyggades till innan jag fick sadel och träns på mig. Sedan tog "min ryttare" med mig ut i paddocken i väntan på Cimcim som inte var riktigt klar med Seidur. När alla var klara red vi först en stund i paddocken och sedan öppnades grinden ut från den och jag travade ivrigt ut genom den. Min ryttare tog ner mig i skritt och sedan tog vi samma runda som igår, Vilstena rundan.

Jag hade bråttom iväg och tyckte det var kul att komma ut en stund. Vi skrittade en längre bit idag innan de andra två ekipagen gav sig iväg i tölt, ja Seidur hade töltat mesta hela tiden och dansade runt lite, men Cimcim fixade det bra. När de två försvann iväg så behövde min ryttare bara smacka lite innan jag gav mig iväg i tölt några steg, som jag fick mycket beröm för innan jag började trava. Jag fick trava en stund men tyckte det var jobbigt, så jag började tölta istället. Det gick bra i några steg, men det var lite jobbigt också. Som tur var hade de andra saktat ner och väntade nu in oss. Inte vet jag om min ryttare ville testa en gång bara eller om det bara blev så, men jag började tölta de sista stegen fram till de andra eftersom jag ville komma fram till dem snarast. Sedan skrittade vi en lång stund på långa tyglar innan min ryttare tog tyglarna igen och nu ville hon att jag skulle flytta mig sidvärtes. Så gjorde jag. Det tog emot lite i vänster sidan så när hon ville att jag skulle flytta mig åt höger, undan vänster skänkel så var det lite svårt. Men att flytta mig åt vänster undan höger skänkel, det var inga problem. Hon höll på så en stund och efter ett tag så kände jag att även vänster sidan började mjukna lite mer så att jag kunde flytta mina bakfötter ordentligt åt sidan. Sedan travade vi alla en stund innan det åter var dags att sakta ner. När vi kom till uppförsbacken idag, så fick vi bara trava uppför den för att sedan sakta ner till skritt.

När vi så var uppe på en liten skogsväg då fick jag galoppera lite. Det var härligt. Vi peppade nog varandra alla tre hästarna, så det gick lite fort, men när vi saktade ner till trav och sedan till skritt så blev det åter några töltsteg igen för min del. Min ryttare fortsatte tölta några meter till innan hon tydligen tyckte att det räckte, för hon saktade ner till skritt och jag fick mycket beröm och långa tyglar, liksom de andra två ekipagen också. Resten av vägen hem skrittade vi på halvlånga tyglar.

Väl hemma blev jag avborstad och insmord så att jag skulle slippa flugor och annat otäckt. Jag fick också mitt eksemtäcke på mig, innan jag gick in i boxen och åt mat. Sedan fick vi komma ut i hagen igen och äta massor av gott gräs.

Idag kom den här bruden igång i töltträning må ni tro ! Det var dags för uteritt och då i sällskap med Cimcim på Seidur, Liz på Gletta och en ryttare på mig som är "väninna" till Cimcim och Liz' mamma. Hon har ridit mig förr och ställer en del krav på mig. Så även idag.

Till att börja med så rörde vi oss i paddocken i väntan på att alla skulle bli redo. När så min ryttare skulle sitta upp så ville jag inte stå still. Men det kom jag inte så långt med. Hon ställde mig utåt och bara satt upp, innan jag ens hann blinka hmmm.

När vi så begav oss iväg från paddocken och ut på uteritt så var jag som vanligt väldigt pigg och hade lite bråttom iväg. Men hon som satt på min rygg bara styrde mig åt rätt håll och såg till att jag inte fick springa iväg. Lite jobbigt var det, men jag lyssnade  och fortsatte framåt.

Vi tog en "lagomrunda" så här i början efter sommarens bete och "semester", de kallar den Vilstena rundan.

På grusvägen började Gletta töltas av sin ryttare, min ryttare var snabb att hänga på, men jag ville ju helst trava, precis som jag var van vid.

Men se det gick inte för hon som satt på min rygg, visste precis vad hon ville ha mig så jag fick inte trava så mycket som jag brukar.

Istället började hon föra mig sidvärtes fram och tillbaka över grusvägen, höll ner mitt tempo så att det gick väldigt sakta, och då blev det svårare att trava, så jag testade att "halvskritta" och fick beröm för det. Då lättade hon i handen och jag fick trava en liten bit, innan hon gjorde om samma sak. Så höll hon på under tiden vi närmade oss de andra två ekipagen. Dessutom hade hon ngt konstigt ljud för sig, och när jag saktade ner och började "halvskritta" så berömde hon mig och slutade med ljudet. Efter en stund kopplade jag samman det ljudet (en sorts smackning) med att jag skulle "halvskritta" och fick mycket beröm varje gång jag lyssnade.

Jag var fullt upptagen hela tiden och glömde bort att titta efter de andra två ekipagen framför oss. Efter ca 20 minuters effektiv övning med att "halvskritta" så ville jag komma fram fortare och började tölta några steg. Då fick jag jättemycket beröm och en ordentlig eftergift. Sedan bröt vi av till skritt, liksom de andra två också hade gjort. Efter en skrittpaus så började de andra två tölta igen, och jag hängde på i trav (av gammal vana) men blev avbruten i mitt travande och så började min ryttare smacka på det där särskilda sättet och jag testade om det funkade på samma sätt som för en stund sedan. Det gjorde det. När jag sedan fick öka farten för att komma ikapp de andra så började jag åter igen tölta och fick massor av beröm och naturligtvis eftergift. Nu blev det nedför backe och vi saktade av. Sedan blev det en härlig uppförsbacke och då började vi galoppera och fortsatte med det en stund även fast uppförsbacken tog slut. När vi sedan skulle bryta av till trav, så tog jag flera töltsteg och fick massor av beröm. Det här var ju kul !!!! Snart var vi nästan hemma. Och vis av erfarenheten från förra gången, så ökade jag inte farten på grusvägen hem. För jag hade lärt mig att då tar det bara längre tid att komma hem, för den här ryttaren på min rygg låter mig arbeta på volter och halter om jag inte lyssnar på henne. Då tar allt längre tid och de andra hinner hem långt före mig. Men som sagt idag höll jag det tempo hela vägen hem som min ryttare bestämt, och fick följa de andra hela vägen hem utan en massa extra arbete.

Väl hemma så blev jag ordentligt avborstad och fick god mat av min ryttare. Dessutom fick jag både en puss på mulen och en kram av henne. Mysigt. Hon luktade pepparmint. Lite massage fick jag också, och det kändes ju inte heller fel.

Idag kom min ryttare, en "väninna" till Cimcims mamma, till stallet med en kompis som skulle rida Jerry tydligen. Jag själv skulle också med ut förstod jag efter en stund. Jag blev avborstad och sadlad och tränsad av min ryttare och sedan gick hon ut med mig i paddocken. Där väntade Jerry och hans ryttare på oss.

Cimcims mamma var också där och hon tog en vilopaus i solen.

När min ryttare skulle sitta upp ville jag inte stå still, för jag gillar inte att stå still och jag måste ju testa om den här ryttaren verkligen vill rida mig. Men det ville hon visst för hon bara ställde mig åt motsatt håll och plötsligt var hon  på min rygg ! Snopet må jag säga, jag trodde jag skulle slippa jobba idag. Sedan reds vi en bra stund i paddocken innan vi begav oss ut på ridtur.

Vi red mot Vilstena idag och min ryttare flyttade mig lite sidvärtes och framåt i olika tempon medan Jerrys ryttare höll ett trav tempo. Efter en stund började min ryttare använda några speciella smackningar och jag förstod att hon ville att jag skulle göra ngt speciellt då det hördes, så jag testade lite olika varianter.

Så snart jag gick ner i ett "halvskritt tempo" så fick jag beröm, eftetgift och fick trava en kort stund, innan hon upprepade samma sak. När jag skrittade och hon smackade så drev hon mig mer effektivt med sätet och då jag ökade till trav höll hon in mig. Så jag testade med någon sorts halvdan tölt (ja de där ryttarna kallar det så i alla fall) och då fick jag jättemycket beröm. Sedan gjorde hon efter en stund om samma sak igen och efter några upprepningar så började jag hitta en gångart där jag fick jättemycket beröm och eftergift, min ryttare kallade det tölt och det skulle visst alla islandshästar kunna. Men jag kunde inte, men jag har kanske börjat lära mig nu. Fördelen märkte jag med den här "nya" gångarten är att jag kommer fram fortare än skritt och att den känns vilsammmare än trav.

Kan det verkligen stämma att det finns en sådan gångart och att jag inte har vetat om den ?

På vägen hem så skrittade vi en hel del, men några galoppsprång hann det också bli. När vi var nästan hemma så ville jag skynda mig hem fortare än min ryttare tydligen ville, så jag ökade farten och ville inte lyssna när min ryttare gjorde förhållningar. Då började hon styra in mig på volter och åttvolter på en mötesplats utmed vägen.

Varenda gång jag försökte öka farten hemåt, så fick jag gå in på en volt eller en åttvolt. Jerry kom ikapp oss och stannade till en stund innan han och hans ryttare i lugn takt gick hemåt (det var bara ca 50 m kvar till stallet sa min ryttare) och jag ville följa med. Men det fick jag inte förrän jag lugnt och stilla saktade ner till skritt och lyssnade på min ryttare. När jag lugnt hade saktat ner och följde hennes tygel, vikt och skänkelhjälper då fick jag gå hemåt. Men så snart jag försökte öka farten, så vände hon mig åt andra hållet och började arbeta mig på åttvolter och med sk "tagen" bakdel, och då kunde jag inte skynda mig hemåt.

Jag resignerade och fann mig i att lugnt och i "lagom fart" promenera hemåt. Jag hade lärt mig att lyssna bättre på den här ryttaren. Det kändes skönt för så snart jag lyssnade så fick jag långa tyglar och kunde sträcka ut halsen ända ner i gräset (ja i alla fall om hon nu inte var på sin vakt).

Väl hemma blev jag avborstad och insmord med flugmedel som skulle hålla flugorna borta och jag fick dessutom en morot och mitt eksemtäcke på mig. Sedan fick jag mat i boxen och var rätt nöjd faktiskt.