Efter en stund kom min ryttare tillbaka med den manlige tvåbeningen. Sedan försvann hon en stund.

Det var en annan tvåbening där (en kvinnlig) som höll på och arbeta med en av min kompisar från min och Thulas hage. Hon och den manlige tvåbeningen bytte några ord. Sedan gick hon ut i paddocken och jobbade en av unghästarna en stund. Den manlige tvåbeningen försvann han också.

När hon som arbetade med unghästen var klar med den så kom både min ryttare och den andre tvåbeningen (den manlige) tillbaka till stallet och tog ut stoet som jag nyss pratat med från sin box, med fölungen i släptåg och den manlige tvåbeningen bakom dem båda. De försvann ut genom stalldören och åt ett annat håll än det de kom från. Jag gnäggade"Hej så länge" åt dem och hon svarade med "Hej så länge !"

Sedan var det bara jag, Thula, Toppur kvar inne i stallet.

När jag på kvällen gick ut i m in hage så såg jag att stoet som varit inne med mig i stallet med sitt föl, hon hade fått flytta till den stora lösdriftsflocken där alla ston med föl och alla ungston går.

Idag när jag fått komma in från hagen så hade jag stått i boxen ett tag när det plötsligt hörs flera par hovtramp först på vägen och sedan utanför i paddocken. In kommer då två mammor med sin två föl i full fart. Min ryttare leder båda mammorna och en "kille" går bakom dem och föser in dem. Det ena av fölen var rätt andfådd, han hade sprungit mycket sa hans mamma och berättade att de här två tvåbeningarna hade kommit ner till deras hage där de gick med en enligt henne, läckerbit till hingst, och börjat fösa runt hennes fölunge tillsammans med de andra mammorna. De var tre mammor och tre föl där tydligen. Sedan hade den ena av mammorna och hennes föl fösts in i en egen hage berättad ehon, medan hon och den andra mamman som var med in, hade blivit kvar i hagen med sina föl och hingsten.

Medan vi pratade leddes den andra fölungen ut igen och till samma hage lät det som. Nu var det bara jag och mamman kvar där inne i stallet. Hon fortsatte sin berättelse :

 "Jo sedan hade hon och den här andra mamman (som just gick ut) blivit insamlade i en liten "sluss - fålla" innan de skulle fösas vidare. Då hade den här mammans fölunge sprungit genom grinden i staketet och tillbaka ner i den stora hagen, så då var det bara att "börja om igen". Killen som föste dem hade låtit arg när han fick börja om igen, medan hon som ledde mig bara följde efter snällt och stilla ledde mig tillbaka till min fölunge."

"Men varför ropade inte du på din fölunge då måste ju jag fråga"

Hon svarade att

"Hon försökte humma in honom ett par gånger, men han lyssnade inte på henne utan höll sig till den mamman som var hans kompis mamma."

Sedan fortsatte hon berätta : 

"Efter ett tag hade så hon som ledde mig även fått i uppdrag att leda den andra mamman som var med in med sitt föl, medan "killen - tvåbeningen alltså" hade gått bakom dem och föst dem lugnt och stilla in i samma lilla "sluss - fålla" utanför hagen som de var i för en stund sedan. Nu var det lite mer lugnt och stilla och de fyra (fem med hingsten) väntade med den ena tvåbeningen (min ryttare) i lilla fållan medan hingsten föstes ner till stora hagen igen av den manlige tvåbeningen. När den manlige tvåbeningen kom tillbaka så öppnade hon som ledde stona grinden och började gå mot stallet. Efter mammorna kom fölen, och bakom dem gick den manlige tvåbeningen. Det gick lugnt och stilla ända upp till paddocken här utanför berättade hon. Då ropade hon som ledde oss två på någon att öppna grinden, men ingen kom, så hon fick öppna den själv. Vi följde med och våra föl med oss. Sedan kom vi in här och nu ska jag tydligen göra ngt särskilt för jag ska inte vara kvar med hingsten längre."

Idag kom min ryttare som ridit mig de senaste veckorna nu, upp till stallet och tog in mig från hagen. Direkt när jag kom in fick jag komma in i min box och sedan fick jag lite äpplen av henne. Därefter ställdes det upp 4 hästar i stallgången, 3 st på en rad och sedan ytterligare en.

Det var någon som tydligen kallades veterinären, där. Han gick från häst till häst och stack dem i halsen. Ingen av dem reagerade nämnvärt. Så tydligen gjorde det inte ens ont. Efteråt fick jag höra av Heljar att han visste att det var ngt som hette vaccination. Sådant har jag ju också varit med om. Och det gör inte särskilt ont.

Efteråt fick de äpplen och jag fick också några till.

Idag gick jag och åt i godan ro i hagen när någon kom och plockade in mina hagkompisar. Sedan kom det plötsligt ut 3 små "unghästligister" i hagen. Nej så farligt var det inte, det var 3 nya unghästvalacker som kom in i min hage och de var bara 3 år gamla sa de. Innan var där bara jag och Thula.

Sedan kom först Frigg in tll oss (ett sto på 3 år) så då var vi tre stycken. Nu hade Thula och Frigg gått in i stallet och ut kommer de här tre valackerna. Jösses, det är omväxling det. Efter en stund kom även Frigg ut i hagen till oss andra, vilket betydde att nu var jag ensam äldre förståndig "madam", med 4 unghästar på 3 år. Jösses vilket jobb det kommer att bli att få ordning på dem ujujuj ! Undrar jag vart Thula tog vägen, hon brukar ha bra hand med sådana här små busar. Men jag, näe jag vet inte om jag gillar det ngt vidare jag.

På kvällen kom en "kille" och tog in Toppur från hagen. Han skulle visst undersökas av någon som hette veterinär. Toppur hade ont i ett öga.

  Ja så hörde jag min ryttare ropa några gånger när vi begav oss ut på grusvägar och ridstigarna runt i kring här.

Men vi tar det från början va ? Jo efter ett pass i paddocken så var det då dags att "ridas ut".

Snót med Liz på ryggen gjorde oss sällskap. Så fort jag kom utanför padodcken så satte jag av i TÖLT ! Ja ni läste rätt ! TÖLT ! Jag hörde bara hur min ryttare ropade på ryggen på mig och ville att Liz skulle titta ! Jag själv förstod inte vad det var som var så "häftigt" att man måste skrika mig i öronen nästan ! Men jag hörde ju att min ryttare var glad, så jag fortsatte och gjorde henne ännu gladare tydligen. Vad som var lite roligt var ju att när jag - som ni säger - töltade, då blev min ryttares händer väldigt mjuka och lugna, så för min del var det ju bara mer angenämt att ridas då.

Nåväl efter en stund saktade vi av till skritt och passerade några av valackerna som är här för inridning. De gnäggade åt oss och undrade vad som stod på. Vi gnäggade tillbaka och sa att vi skulle ut, utanför staketet och röra på oss och att våra ryttare tydligen var väldans glada för det, ja vi också förstås.

Sen fortsatte vi utmed en grusväg och förbi ytterligare en hage med två andra valacker som var lite yngre i ålder. De skulle inte in förrän nästa år. Där stannade vi till en stund och vi bytte några ord medan Liz kollade att valackerna var ok.

Sen rörde vi på oss igen. Nu var det dags att öka farten en del hörde jag. Snót kom med en väldans fart för hon galopperade. Jag ville ju hänga på så i min iver så tog jag ännu fler töltsteg och då lät min ryttare mig tölta på en stund, innan hon sedan lade mig först i galopp, och därefter i trav och till sist i skritt. Ja det är våra gångarter det. För den som nu inte vet det.

Vi skrittade på en stund och jag kikade på en massa vedtravar som såg lite underliga ut i mina ögon, men Snót brydde sig inte så jag antog att de var ofarliga.

Sedan svängde vi av över ett fält, och nu började det regna ! Först kom bara lite, men sedan kom mer och mer och vi valde att trava istället för det blir rätt vått annars. I en nedförsbacke saktade vi av till skritt och när det blev slät mark travade vi lite. Så kom vi då till det där vattnet som brusar och forsar och har sig. Där är det en uppförsbacke, rätt brant, som vi brukar galoppera uppför ibland, och ibland skrittar vi bara, men det är jobbigare. Snót som var snett före mig hade ökat till trav och jag valde att öka till tölt ! Jag just det TÖLT igen ! Och i UPPFÖRSBACKE ! ! ! Det du ! Ha jag blir nog en fena på det här jag ska ni se ! Väl uppe på krönet så fick vi pusta en stund och sakta av till skritt. Det var skönt för det var tröttsamt att arbeta så mycket i uppförsbacke som jag fick göra idag. Vi skrittade en stund, och "regnet det bara vräkte ner".

Så blev det trav, ja jag tror faktiskt att det var Snót som valde det tempot, för sedan började hon galoppera, och jag ville ju hänga på, men se det fick jag inte ! Min ryttare skulle absolut ha mig i lugn kontrollerad trav, trots att Snót nästan försvann där borta i regnet. När vi kommit ikapp Liz och Snót som inväntat oss, då började vi trava igen och sen fick jag GALOPPERA !!! TJOHOOO !!!

Det var kul, och fort fick det tydligen gå, för min ryttare höll inte in mig ett dugg. Hon bara satt där och följde med mig i galoppen, så jag testade att öka lite till, jajamensan det gick för sig. Snót kom och galopperade om mig och jag var ju inte sen att hänga på henne, och det fick jag en rätt lång sträcka. Till sist så kände jag att jag började bli trött och blev bara glad när min ryttare strax därefter höll in mig och saktade ner till skritt.

Nu hade jag gjort av med en massa energi, och jag var nog lite trött. Snót hade också saktat ner, men sen började hennes ryttare och hon att småtrava, men inte jag vi gick lugnt i vår egen takt. Det gjorde vi sedan hela vägen hem. Så det var rätt skönt att komma in i stallet utan att vara flåsig. Men trött, det var jag. Men inte tröttare än att jag kunde passa på att smita in i boxen när min ryttare tog av tränset och inte var snabb nog med grimman. Hon hämtade mig och gjorde mig klar, sen fick jag tillåtelse att gå in i boxen och äta lunch och vila en stund. Efter någon timme eller så så fick jag gå ut i hagen igen, i regnet som fortfarande "bara vräkte ner"

Äntligen tittade solen fram så till att börja med idag så reds jag i paddocken. Snót och Liz gjorde sällskap med oss och både Snót och jag fick jobba en hel del på att "följa spåret", "öka och minska volter", "tempoväxlingar" och att hitta rätt tempo att röra sig i. Jag har inte svårt att hitta rätt tempo, men Liz och Snót hade lite problem, och min ryttare hjälpte dem från min rygg vad jag förstod, för hon och Liz pratade med varandra hela tiden. Tydligen ville Snót "gina" i vissa hörn och min ryttare gav Liz några råd om hur hon skulle komma tillrätta med det. Jag visste det, för Snót suckade när Liz gjorde rätt och Snót var tvungen att ta en större väg genom hörnen. Till sist var det för dem bara ett hörn kvar att arbeta sig igenom, och det skulle de fortsätta arbeta med mer, och då inte bara idag. Jag själv fick jobba mycket med att minska volten och öka den. Lite beroende på varv så var det svårare eller lättare att öka resp minska volten.

Att minska volten i höger varv var inte så svårt inte heller att öka den i vänster varv. Men att minska volten i vänster varv det var jättejobbigt och jag försökte att komma undan, men min ryttare var beredd och placerade mig där hon ville ha mig, trots min frustningar och små protester. Likaså att öka volten i höger varv var svårt, även om det inte var riktigt lika svårt som att minska den i vänster varv.

Min ryttare lade mig sedan när hon var nöjd, på en volt och bad mig fatta vänster galopp. Det var lite svårt att komma igång, men med lite hjälp av skänkelvikning och galoppfattning från dessa så gick det bra. Till en början höll min ryttare mig rätt hårt kontrollerad, men sedan när hon märkte att jag "rullade på i galopp" som jag hört er uttrycka er ibland, då slappnade hon av och lät mig hålla balansen lite mer på egen hand. Det gick ju bra. Vi galopperade flera varv på volten innan jag fick sakta av till trav igen, och sedan till skritt. Sedan blev det en skrittpaus innan jag och Snót fick fortsätta vårt arbetspass, och denna gång under en uteritt.

Även inatt har jag fått sova inomhus.

Idag kom min ryttare och pysslade om mig redan på morgonen. Inte helt fel, men fortfarande regnade det och ännu har jag inte kommit ut, nu förstår jag varför. Jag skulle ridas. Liz var där och gjorde Snót klar för en tur. De skulle tydligen göra oss sällskap en sväng. Min ryttare borstade och pysslade om mig bra länge innan hon också blev klar.

Idag på morgonen gick 4 av oss ut i en mindre hage, med en massa gott grönt gräs. Det var inte tokigt det inte. Vi åt med god aptit. Hon som rider mig med jämna mellanrum, kom förbi och bjöd oss på äpplen. Det var godis det. Jag snappade åt mig flera stycken jag - ja utan att skämmas faktiskt. Vi fick komma in i stallet en stund under dagen och borstas och pysslas om, sedan gick vi ut igen. Sedan fick vi gå ut en stund igen tills kvällen kom. Det blev inget hårt arbete idag precis, i alla fall inte hittills.